Antisocial Personlighetsstörning

Antisocial personlighetsstörning karakteriseras av empatilöshet och en likgiltighet inför sina handlingar och sociala normer. En person med antisocial störning kan verka nonchalant, impulsiv, oärlig och lättirriterad, och kan även ibland bli aggressiv. Negativa handlingar skylls ofta på yttre händelser och det är sällan en person med antisocial personlighetsstörning tar ansvar för de konsekvenser handlingarna innebär.

Ungefär 3-6% av den manliga befolkningen sägs lida av antisocial personlighetsstörning, medans siffran endast ligger på 1-2% hos kvinnor. 

Personer med antisocial personlighetsstörning råkar oftare ut för sjukdomar och olyckor än andra människor på grund av deras riskbeteende och impulsivitet. Bland annat är könssjukdomar, fysiska olyckor och självmord mycket mer förekommande.

Termerna psykopati och sociopati uppkom under 1900-talet från den tidigare termen “moraliskt vansinnig”. Sociopati betyder ungefär “förstörd av samhället”, vilket antyder att personen inte fötts utan empati, medans psykopati betyder “förstör för samhället”, och betyder att empatilösheten är medfödd.

Både sociopati och psykopati ligger under diagnosen antisocial personlighetsstörning idag. Dock räknas diagnosen mer som en spektrum, där två personer kan ha olika grava variationer av symptom.

En klar majoritet av alla som lider av antisocial personlighetsstörning har ett ärftligt, eller genetiskt tillstånd. Dessa personer har underutvecklade delar i framloben i hjärnan, där känslorna och impulskontrollen styrs.

Olika studier visar på att ärftligheten för antisociala beteenden ligger på ungefär 38 – 69%.

Växer man upp i en miljö där man gång på gång tvingas välja sig själv först, och lägga empatin åt sidan, kan dessa drag också förstärkas. Detta är dock svårare att bevisa, men verkar kunna styrkas i tvillingstudier.

Miljöfaktorer som fysiskt och psykisk misshandel, sexuella övergrepp och försummelse eller att man som förälder ignorerar sitt barns känslor, kan orsaka problem hos empatin hos barn.

Termerna psykopati och sociopati uppkom under 1900-talet från den tidigare termen “moraliskt vansinnig”. Sociopati betyder ungefär “förstörd av samhället”, vilket antyder att personen inte fötts utan empati, medans psykopati betyder “förstör för samhället”, och betyder att empatilösheten är medfödd.

Både sociopati och psykopati ligger under diagnosen antisocial personlighetsstörning idag. Dock räknas diagnosen mer som en spektrum, där två personer kan ha olika grava variationer av symptom.

En klar majoritet av alla som lider av antisocial personlighetsstörning har ett ärftligt, eller genetiskt tillstånd. Dessa personer har underutvecklade delar i framloben i hjärnan, där känslorna och impulskontrollen styrs.

Olika studier visar på att ärftligheten för antisociala beteenden ligger på ungefär 38 – 69%.

Antisocialt beteende upptäcks ofta redan innan man fyllt 15 år. Som tonåring och även i vuxen ålder kan beteendet ofta vis sig genom juridiska påföljder, fängelse och missbruk.

I en stor svensk tvillingstudie har man kunnat påvisa ett starkt samband mellan antisociala beteenden som barn och tonåring och hur man är som vuxen. Barn i åldern 8-9 och ungdomar i åldern 16-17 som betedde sig aggressivt och bröt mot regler var också de som diagnostiserades med antisocial personlighetsstörning som vuxen.

• I princip alla vuxna som får diagnosen antisocial personlighetsstörning har haft antisocialt beteende som barn och i tonåren. Däremot får inte alla barn med antisociala beteenden en personlighetsstörning som vuxen.
• Ju större variation av det antisociala beteendet som barn, desto större risk är det att sedan få diagnosen som vuxen.
• Hur man var som barn har en klart större betydelse för risken att drabbas av antisocial personlighetsstörning än familjens historia, social klass och uppväxt.
• Många med antisociala personlighetsstörningar missbrukar rusningsmedel, som alkohol eller narkotika.

Även om tecknen finns där tidigt, ställs aldrig diagnosen antisocial personlighetsstörning förrän personen blivit vuxen.

Trots visuella skillnader i hjärnan ställs diagnosen antisocial personlighetsstörning idag endast genom symptom och hur personen i fråga beter sig.

För att uppfylla kriterierna för en diagnos brukar man gå igenom olika frågor eller påståenden där ett visst antal behöver stämma med personens beteendehistoria. 

Vanliga kriterier för antisocial personlighetsstörning:

• Misslyckande med att följa regler och lagar (som inneburit, eller skulle kunna innebära åtal)
• Bedrägeri, upprepade lögner, att utnyttjande av andra för sin egen vinnings, eller glädjes skull.
• Impulsivitet och misslyckande att planera eller fullfölja sina planer.
• Irritabilitet och aggressivitet, ofta med fysiskt våld.
• Hänsynslöshet när det kommer till andras eller sin egen säkerhet.
• Misslyckande att ta ansvar och bibehålla jobb, eller andra skyldigheter.
• Brist på ånger, att man upplever likgiltighet efter att ha stulit eller gjort någon annan illa. 
• Att man rationaliserar beteenden där man skadat eller behandlat någon illa.
• Att man är i vuxen ålder.
• Att beteendena har funnits sedan åtminstone 15 års ålder.
• Att beteendena inte orsakats av schizofreni eller bipolär sjukdom.

Hos personer med antisocial personlighetsstörning är även andra personlighetsstörningar vanligare. De vanligaste är narcissistisk personlighetsstörning, emotionell personlighetsstörning (borderline) och missbruk. 

Det finns också studier som visat på att personer med diagnosen antisocial personlighetsstörning också har större risk att drabbas av ångestrelaterade sjukdomar och depression.

Trots att man vet vad antisociala beteenden beror på och hur skillnaden i hjärnan ser ut, finns det fortfarande ingen bra behandling för sjukdomen. Det mest framgångsrika konceptet just nu är att snabbt identifiera besvären för att kunna ge stöd tidigt. Annars finns det en stor risk att personen som vuxen kommer ställa till med skada, både för sig själv och andra.

Det går också att behandla sjukdomen med medicin, men det är oklart vilken effekten är i stort.

Många vuxna med diagnosen antisocial personlighetsstörning upplever dock att de bättre klarar av att hantera sin impulsivitet och negativa handlingar ju äldre de blir.

Det går att behandla viss samsjuklighet och symtom med medicin. Exempelvis går borderline, aggressivitet, irritabilitet, impulsivitet att behandla med vanliga antidepressiva eller antipsykotiska läkemedel.

https://www.mielenterveystalo.fi/sv/aikuiset/Tietopankki/Diagnoosi-tietohaku/F60-69/F60/Pages/F602.aspx

https://www.mielenterveystalo.fi/sv/aikuiset/Tietopankki/Diagnoosi-tietohaku/F60-69/F60/Pages/F602.aspx

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/20979622/

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/20979622/

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK546673/

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK546673/

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/31536279/

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/31536279/

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/724874/

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/724874/